Ingen rädd för tiggaren här

I veckan beslutade Stockholms Länstrafik att det är dags att göra något åt otryggheten i kollektivtrafiken. Deras väg för att öka vår trygghet är att förbjuda musiker, tiggare och obehagligt bagage. Det är inget tiggeriförbud, enligt Trafiknämndens ordförande Kristoffer Tamsons, utan en del av SL:s ”verktygslåda” för att i praktiken mota bort några av de svagaste grupperna i samhället från vårt kollektiva resande.

Men vad är det egentligen som skapar otrygghet i kollektivtrafiken? Branschorganisationen Svensk Kollektivtrafik, där SL är medlemmar, har gjort ett flertal studier kring ett ökat nyttjande av den gemensamt finansierade trafiken. I studierna lyfts bland annat otrygghet som en viktig aspekt till varför folk inte åker kollektivt. De främsta anledningarna till att vi känner oss otrygga i kollektivtrafiken är:

  1. Vägen till stationen. Går den genom oupplysta parker, är det helg ökar otryggheten.
  2. Stationens fysiska utformning, till exempel är det svårt att få överblick eller om den är skräpig känner sig folk mer utsatta.
  3. Frekvens av medtrafikanter, är man ensam på stationerna upplevs platsen som mer otrygg.

I de studier som publicerats nämns inget kring att just tiggare eller gatumusiker skulle skapa en mer otrygg situation i kollektivtrafiken. SL hänvisar dock till att anmälningarna av otrygghet kopplat till tiggeri ökat med 400 procent, dock utan att redovisa absoluta tal, det skulle kunna vara en ökning från 100 till 400 eller från 1 till 4.

Det är dessutom komplicerat att mäta otrygghet och oro för brott. Brottsförebyggnade rådet BRÅ gör en årlig undersökning om svenska folkets otrygghet och oro för brott, där andelen personer som känner sig otrygga när de går ut ensamma sent på kvällen i det egna bostadsområdet har minskat senaste 10 åren. Från 21 procent 2006 till 15 procent 2015, enligt BRÅ.

Stora moderna företag som HM och IKEA som har verksamhet i regioner och länder där medarbetare eller medarbetares familjer lever i prekära situationer tenderar att snarare försöka jobba med problem istället för att besluta att blunda för dem. Ett samtida angreppssätt för något man upplever som ett problem är att lösa det inte låsa det ute.

De utsatta migranterna skapar inte otrygghet utan olust hos resenärerna. För leverantören är lättare att sopa lidande under mattan med samarbete med väktarföretaget för ökad kundnöjdhet än att skapa strukturer och innovationer som ger människor förutsättningar för att växa.

Ett modernt och välstyrt företag hade tagit forskningsresultaten om otrygghet på allvar och använt de utsatta EU-migranterna som en resurs för att lösa dem snarare än en förevändning för att framstå som handlingskraftiga, trots att man inte löst något av de problem man vet är källan till otrygghet.

organisera_tiggeriet

One thought on “Ingen rädd för tiggaren här

  • Anna Edsjö

    Jag håller med. Det här är feghet, okunnighet, rädsla.

    Reply

Leave a comment to Anna Edsjö Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *